Mars 2010
Nästa renoveringsprojekt var köket nere och matsalen som ligger vägg i vägg. Matsalens golv var inte så gammalt men vi gillade inte den hala tarketten något vidare. Vi hade dessutom kikat inunder och sett att det även här fanns brädgolv.
Tarketten åkte således ut men plasten som låg under fick ligga kvar som skydd så länge.
Vi hoppades såklart på fina undertak av spännpapp under takplattorna! Visst fanns det spännpapp...
men vi insåg att denna inte skulle gå att rädda, skadorna var alltför stora. Under pappen fanns ett glest brädtak där isolering i form av kol och sågspån rasar ner.
Så ny papp inhandlades. Ska bli spännande att se om vi lyckas med konststycket att spänna ett nytt tak... Tur att vi har så många bra böcker nu att luta oss mot.
I bildens vänstra hörn ses spår av en kakelugn. Vi kommer dock inte ersätta den, vi kommer att sätta in en järnspis i köket och förhoppningsvis blir det en ugn i vardagsrummet bredvid. Att elda i fler ugnar tror jag inte att vi mäktar med.
Spis i köket ja! Bakom ett skjul på tomten till pappas soldattorp, vid foten av Kinnekulle, stod i flera år en gammal järnspis som kasserats vid en omfattande renovering. Detta till min stora sorg. Jag påpekade (och skällde) på far min att han måste ställa in spisen. Den kunde han ju sälja. Men spisen blev stående, efter ett par år fick den ett litet tak av tegelpannor, men det var allt.
I vårat kök nere fanns den murade kåpan kvar men järnspisen var sedan länge borta.
Jag och Björn åkte förbi pappas torp en vinterdag och släpade den gamla spisen genom meterhög snö, nu skulle den få nytt liv! Men oj vad den såg ut! Många timmars jobb låg framför oss insåg vi, om den alls gick att rädda.
I köket började vi, nyfikna som vi är, med taket. Först dök vi på spännpapp.
Men det visade sig vara 3 lager spännpapp ovanpå... pärlspont! Vilken lycka! Spännpapp i kök känns nämligen inte lika lättskött som pärlspont och inte lika rätt heller.
Sen var det dags att riva ut den gamla inredningen. Den var från 60-talet gissar vi och i dåligt skick. Ranglig och eländig.
Det enda vi funderade på att bevara var under- och överskåpet längst till höger på bilden nedanför. De var äldre än övrig inredning. Men det visade sig att de satts på plats efter den invändiga tilläggsisoleringen av Tretex och var därmed inte original. Dessutom var luckorna yngre och skåpen inte i så fint så de rök de med till slut.
Under två skåp dolde sig en pigg matta. Men vi var mer sugna på trägolvet under.
Som sagt har husets alla ytterväggar tilläggsisolerats med Tretex någon gång efter 30-talet då materialet introducerades på byggmarknaden. Den hör till husets historia och gör nog huset lite mindre dragit, och får således sitta kvar. Därför vet vi inte vad som döljer sig bakom, vilket är lite retsamt för en nyfiken en som jag. Men innerväggarna har vi undersökt desto mer. I köket fann vi målad masonit bakom högskåpen, som troligen tillkommit samtidigt med Tretexen. Under den fann vi originalbeklädnaden, pärlspont!
Som snart stod i full blom!
Grannens magnifika träd sett från köket på övervåningen.
Vår fantastiska syren!
Björn ger sig i kast med det överväxta potatislandet. Tur vi fick låna pappas jordfräs!
Min lillasyster designade min bröllopsklänning. Först sydde hon en provklänning. Då den som synes är "lite" genomskinlig får ni endast se baksidan.
En egenhändigt ihopknåpad skylt till dagen D. 
Vi gjorde snittarna till bubblet själva.
Den fantastiska lokalen! Jag hittade den på hösten innan jag flyttat upp från Kalmar, satt och surfade och hade turen att hamna på en cateringfirma som samarbetade med ägarna. Vi hade en difus dröm om att ha bröllopsfesten i en lada men trodde inte att det skulle bli möjligt. Ett sädesmagasin från 1800-talet var mer än vi vågat hoppas på!
Väl på plats vid Slattefors magasin utanför Linköping föll vi pladask. Här började tankar om ett utomhusbröllop ta form.
Rustik känsla med lite guldkant.
