Vargavinter.

Dec 2009- mar 2010

Vintern 09/10 var den kallaste och vitaste vintern på mycket länge. Det var inte bara ett elände i form av dyra elräkningar och skottning tills ryggen värkte. När vi behövde en paus från renoveringen njöt vi av riktig svensk vinter.





Astrid höll sig mest till gångarna vi skottat och drömde om våren.

Astrid och Björn leker fånga snöboll, Astrid älskar det!


Vi matade fåglar, en hare och tre rådjur hela vintern.

Tyvärr trivdes rådjuren så bra så de stannade kvar tills tulpanerna började knoppas...

När jag var ledig promenerade jag genom skogen ner till sjön.




Testar fiskelyckan.

Skidtur med fiske och korvgrillning.





Till sist kom våren i alla fall...

... och det började bli dags för oss att ägna vår tid till annat än renovering ett tag...

Uppåt väggarna!

Feb- mar 2010

Så var det då väggarnas tur att få lite kärlek. Ja och eftersom huset är gammalt och vint var det inte heller det lättaste att få ordning på dem. Under många lager tapeter döljer sig spännpapp även här. Vi misstänkte det eftersom väggarna "böljar" på många ställen. På ytterväggen har tretex satts upp någon gång i början av förra seklet, så där var underlaget jämnare.

Här syns spännpappen närmast plankväggen.

En bit av en bård.

Några av alla lager med tapeter...








Det finns egentligen tre alternativ när väggarna ser ut så här: Riva ner alla lager och börja om, vilket är enormt tidskrävande och då tar man även bort en del av husets historia. Att sätta upp renoveringsgips på väggarna är också ett alternativ. Eller att jämna till de värsta vecken och leva med att väggarna inte är helt plana och spikraka. Vi valde såklart att göra det sistnämnda. Att sätta gips kändes helt fel! Och nu i efterhand kan jag intyga att väggarnas böljning inte syns. Jag tycker inte att ett gammalt hus skall vara spikrakt, det vinda och sneda är ju en del av charmen. De spår som tidens tand orsakat hör till och ska synas.

I hörnet syns en av de största utbuktningarna. Mot kakelugnen har vi lagat revor som gick ända in i spännpappen, med makulatorpapper.


Hela biten hade lossat från murstocken bakom, jag limmade fast den med tapetklister och lade tryck på, tur man har lite fantasi!


Att välja tapet är inte lätt och vi velade länge. Vi plöjde tapetböcker och dammsög internet efter tapeter till sovrummet, men jag hade sett en som jag föll pladask för och kunde inte få den ur huvudet. Anledningen till vår tvekan var mönstrets storlek och alla färger. Vi var osäkra på om det skulle kväva oss, om vi tapetserade hela rummet, som vi tänkt.
Men till slut blev det ändå underbara "Golden Lily" av William Morris, passande nog ritad 1899.


Första våden, första gången någon av oss tapetserar. Lite nervigt!


Lön för mödan! Vi tycker att resultatet är fantastiskt och har inte ångrat oss en sekund!


I gästrummet bestämde vi oss efter noggrant övervägande att spara den befintliga 60-talstapeten. Vi resonerade som så, att blir det barn framöver kommer vi vilja tapetsera om ändå, vilket gjorde det onödigt i nuläget. Dessutom är den rätt cool!

Profilernas helvete...

Jan- feb 2010

Innan vi tog oss an golven, var vi redan färdiga med alla lister i rummen. Socklar, foder, trösklar och fönsterbräden. Man kan säga att det var lite klurigt att slipa dessa, de var ju "något" profilerade. Särskilt socklarna var spännande, ligga på knä och fila tär på tålamodet vill jag lova.

Här är ett fönsterfoder.

En välslipad sockel, så här noga var vi inte överallt!


När vi skrapade listerna kom alla lager med färg fram. Här kan vi se alla 7 lager på en sockel.

Fönsterbrädorna var väldigt vackra men tyvärr så hade man kapat i dem för att sätta fast en yttre bänk av plast... Med hjälp av linoljespackel och en mall som Björn gjorde, återskapade vi profilen.

Om man inte vet om det syns inte lagningarna faktiskt.


Vi valde att måla med linoljefärg. Aldrig har det varit så roligt att måla! Helt underbar färg med oförtjänt dåligt rykte. Den är lite dyrare i inköp men den är otroligt dryg, en liten dutt färg täcker förvånansvärt stora ytor. Sedan luktar den gott också och får en vacker yta. Ett minus bara, den långa torktiden. Men med heltidsjobb och ett stort hus att renovera var detta inget problem för oss. Det var värt att vänta på.


Kulören vi använde till socklar, foder och fönsterbräden var färdigblandad linoljefärg med 15 % grön umbra, vilket ger ett ljusgrått intryck. Vi föredrar att måla snickerier med runda penslar.



Kulören till trösklarna blandade jag till själv med pigmentet kimrök i vit linoljefärg. Mörkare tröskel som traditionen säger, blågråa i vårt fall (upplevs gråare i verkligheten). Det var lite pirrigt, men kul och vi blev mycket nöjda!

Vackra golv

Feb-mar 2010

Redan när vi flyttade in hade vi kikat under korkmattorna för att se vad som kunde dölja sig under dem. Till vår lycka fann vi trägolv! Men vi visste såklart inte i vilket skick dessa var i. Att frilägga golven var ett mycket spännande arbete.

I gästrummet låg det många lager med korkmattor.








Men till slut fick vi lön för mödan! Fint, gammalt såpskurat golv!

I sovrummet låg en läskig grön heltäckningsmatta och under den plywood.


Men därunder var det bara ett lager med korkmatta.

Det var "lite" dammigt.


Fynd under en av korkmattorna, ett mynt från 1938. Kanske ditlagd som ett tidsdokument, vem vet?


Under sista korkmattan låg väggpapp.


Spår efter plåten som fungerade som glödskydd. Uppfyller inte riktigt dagens krav på storlek...

I sovrummet har det legat två olika varianter. En tunnare plåt som gått ända in till väggen (lite svårt att se på bilden).


Till slut var det dags för finishen i form av såpskurning med linoljesåpa.

Grov rotborste, kallt vatten och mycket skrubbande.


Så här fint blev det! En underbar känsla att tassa över mjuka, lena och varma golv i stället för på kall korkmatta.