tisdag 9 november 2010

Vackra golv

Feb-mar 2010

Redan när vi flyttade in hade vi kikat under korkmattorna för att se vad som kunde dölja sig under dem. Till vår lycka fann vi trägolv! Men vi visste såklart inte i vilket skick dessa var i. Att frilägga golven var ett mycket spännande arbete.

I gästrummet låg det många lager med korkmattor.








Men till slut fick vi lön för mödan! Fint, gammalt såpskurat golv!

I sovrummet låg en läskig grön heltäckningsmatta och under den plywood.


Men därunder var det bara ett lager med korkmatta.

Det var "lite" dammigt.


Fynd under en av korkmattorna, ett mynt från 1938. Kanske ditlagd som ett tidsdokument, vem vet?


Under sista korkmattan låg väggpapp.


Spår efter plåten som fungerade som glödskydd. Uppfyller inte riktigt dagens krav på storlek...

I sovrummet har det legat två olika varianter. En tunnare plåt som gått ända in till väggen (lite svårt att se på bilden).


Till slut var det dags för finishen i form av såpskurning med linoljesåpa.

Grov rotborste, kallt vatten och mycket skrubbande.


Så här fint blev det! En underbar känsla att tassa över mjuka, lena och varma golv i stället för på kall korkmatta.

4 kommentarer:

  1. Vad fint ni får det! Och vad kul att du uppdaterar lite oftare:)
    Kram Sara K 71an

    SvaraRadera
  2. Snyggt! Spännande, man vet aldrig vad som kommer fram när man börjar riva, 5-öringen är garanterat utlagd och har väntat på er i alla år.
    Hittade själv under en golvplanka en hälsning "sista biten i golvet inlagt en regnig höstdag, hoppas det skall dröja innan den kommer upp, 10 nov 1944" Den hänger som tavla på väggen nu.
    Följer med stort intresse eran renovering, ser fram emot bilder på järnspisen.

    SvaraRadera
  3. Gud va ni är duktiga! :) Så roligt att se jobbprocessen och vad mycket jobb ni har lagt ner...!

    SvaraRadera
  4. Elisabeth Riquelme12 november 2010 kl. 19:52

    Trots att jag har varit där o sett med egna ögon hur huset förvandlas är det jättekul att följa arbetet här också!Jag blev riktigt rörd när jag läste om femöringen!

    SvaraRadera